Skriv ut
Jämför versioner (endast en version av sidan)

Fördjupning i lagstiftningen

Stödjande instruktion för livsmedelskontrollen

Informationen här på sidan är i första hand skriven till dig som arbetar med livsmedelskontroll på en kontrollmyndighet. Vi hälsar också företagare, journalister, konsumenter och andra nyfikna välkomna att läsa.

Stödjande information är tolkningar av regler och ger vägledning om hur lagstiftningen kan tillämpas. Sådan information är inte bindande utan ger exempel och rekommendationer som kan vara till hjälp när lagstiftningen ska tolkas och användas i kontrollen. Stödjande information utesluter inte andra sätt att uppnå målen med kontrollen.

Här finns mer information om de regler som är särskilt viktiga när det gäller kontroll av livsmedel vid export.

Rådets förordning (EG) nr 178/2002

Artikel 12 i denna förordning anger att:

  1. Livsmedel som exporteras eller återexporteras från EU till land utanför EU ska uppfylla kraven i livsmedelslagstiftningen.
  2. Om mottagarlandet ställer andra krav ska även dessa uppfyllas.
  3. Livsmedel som inte uppfyller kraven i livsmedelslagstiftningen får exporteras under följande villkor
    a) Livsmedlen får inte vara skadliga för hälsan.
    b) Importlandet ska ges all information om varför livsmedlet inte får släppas ut på EU:s marknad.
    c) Importlandet har uttryckligen gett sitt medgivande till importen.
  4. Bestämmelser i eventuella bilaterala avtal mellan EU och mottagarlandet eller mellan ett enskilt EU-land och mottagarlandet ska också uppfyllas vid export. 

Rådets förordning (EG) nr 882/2004

Artikel 30 om officiell certifiering i denna förordning ger kommissionen möjlighet att anta ytterligare krav om utfärdande av intyg angående följande:

  1. under vilka omständigheter officiell certifiering krävs,
  2. utformningen av intyget,
  3. intygsgivarens kompetens,
  4. de principer som ska garantera tillförlitlig certifiering, däribland elektronisk certifiering,
  5. de förfaranden som ska följas när intyg dras tillbaka eller ersätts,
  6. sändningar som delas upp i mindre sändningar eller som blandas med andra sändningar,dokument som ska medfölja varorna efter det att offentlig kontroll har utförts.

Vid officiell certifiering ska det säkerställas att 1) det finns ett samband mellan intyget och sändningen och 2) uppgifterna på intyget är riktiga och tillförlitliga.

Rådets förordning (EG) nr 852/2004

Reglerna i följande artiklar i denna förordning ska uppfyllas vid export:

Artikel 3 - Allmän skyldighet

Artikel 4 - Allmänna och särskilda hygienkrav

Artikel 5 - Faroanalys och kritiska styrpunkter

Artikel 6 - Offentlig kontroll, registrering och godkännande

Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 1998:28) om utfärdande av intyg

Föreskrifterna införlivar reglerna i rådets direktiv 96/93/EG. Reglerna i föreskrifterna omfattar bland annat följande:

  1. I de fall Livsmedelsverket fastställt särskilt intygsformulär ska sådana användas.
  2. Intygen ska utfärdas på mottagarlandets officiella språk eller på annat språk som mottagarlandets behöriga myndighet godtar.
  3. Intyget ska utfärdas även på svenska om intygsgivaren inte till fullo behärskar det främmande språket.
  4. Intygsgivarens underskrift ska vara beständig och i annan färg än svart.
  5. Kopia av intyg och ev. underliggande dokument ska sparas i minst 3 år.

Förordning (2011:1060) om kontroll vid export av livsmedel

Anläggningar som omfattas av reglerna i denna förordning kallas för exportkontrollerade anläggningar. 

  1. Behörig myndighet enligt denna förordning är den myndighet som enligt 23 § livsmedelsförordningen (2006:813) är behörig att pröva frågor om godkännande och registrering av livsmedelsanläggningar.
  2. Alla livsmedelsanläggningar som är godkända enligt EU-lagstiftningen är i grunden också godkända för export till länder utanför EU, förutsatt att dessa länder inte ställer krav som inte omfattas av EU-lagstiftningen.
  3. Såväl kommuner som Livsmedelsverket får godkänna anläggningar för export enligt bestämmelserna i denna förordning.
  4. Såväl kommuner som Livsmedelsverket får besluta om avgifter för exportkontrollen. Varje myndighet fastställer alltså sina egna avgifter.
  5. Särskild stämpel/särskilt märke för export krävs inte. Det räcker med den officiella tjänstestämpel och den märkning som krävs inom ramen för EU-lagstiftningen.
  6. Särskilt förordnande av exportkontrollpersonal på exportkontrollerade anläggningar krävs inte.

Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2006:21) om avgifter

Föreskrifterna innehåller bestämmelser om avgifter för offentlig kontroll som utförs av Livsmedelsverket. Avgifter för offentlig kontroll av anläggningar som ligger under kommunal kontroll beslutas av den kommunala nämnden i den berörda kommunen med stöd av 5§ förordning (2011:1060) om kontroll vid export av livsmedel.

Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2011:19) om utförsel och export av fisk från Östersjöområdet

Föreskrifterna anger vilka fiskarter (inklusive deras latinska namn), som får föras ut från vissa områden i Östersjön till andra länder. Sverige och Finland får på sin hemmamarknad släppa ut fisk från Östersjön med halter av dioxin som överstiger EU:s gränsvärden. Fisken får dock inte föras ut till övriga EU-medlemsländer eller exporteras till länder utanför EU. Reglerna gäller inte för fisk avsedd för privat konsumtion.

Livsmedelsverkets föreskrifter om avgift för exportgodkännande (LIVSFS 2010:10)

Representanter för vissa länder kommer till Sverige för att inspektera och godkänna anläggningar som vill exportera till dem. I dessa fall ansvarar Livsmedelsverket för att organisera och samordna inspektionsbesöken från dessa länder. Inspektioner som avser att godkänna enskilda anläggningar för export till ett tredje land finansieras via avgifter. Kostnaderna delas lika av de företag som direkt berörs av inspektionen. Dessa föreskrifter utgör den juridiska grunden för att Livsmedelsverket ska kunna ta ut en avgift för anläggningsinspektioner.

Sidans taggar
Lagstiftning