EU-förordning 1228/2014

Godkännande och icke-godkännande av vissa hälsopåståenden om livsmedel som avser minskad sjukdomsrisk

Nedan finns en länk till ett register över godkända respektive icke godkända hälsopåståenden på EU-kommissionens webbplats.

På EUR-Lex finns mer information om till exempel beslutade och föreslagna ändringar,
konsoliderade versioner samt andra rättsakter med kopplingar till den aktuella
rättsakten.

Information om förordningen

Kommissionens förordning (EU) nr 1228/2014 av den 17 november 2014 om godkännande respektive icke-godkännande av vissa andra hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa.

När träder förordningen i kraft?

7 december 2014

Vilka berörs av förordningen?

Ansökande företag och eventuella distributörer och återförsäljare av produkter i de fall angivna hälsopåståenden används i märkning och marknadsföring.

Vad innehåller förordningen?

 I bilaga I till förordningen anges tre hälsopåståenden som godkänns. I bilaga II anges fem hälsopåståenden som inte godkänns.

De tre godkända hälsopåståendena gäller kalcium och vitamin D liksom dessa var för sig.

De fem icke godkända hälsopåståendena gäller glukosaminhydroklorid, isolerat sojaprotein, växtsteroler i kombination med Cholesternorm®mix, eikosapentaensyra (EPA), växtstanoler (som växtstanolestrar).

Bakgrund

Ansökan om godkännande av det aktuella hälsopåståendet har gjorts enligt artikel 13.5 i förordning (EG) nr 1924/2006.

I förordning (EG) nr 1924/2006 anges det att livsmedelsföretagare kan sända ansökningar om godkännande av hälsopåståenden till den behöriga nationella myndigheten i en medlemsstat (s.k. 13.5-påståenden). Den behöriga nationella myndigheten ska vidarebefordra giltiga ansökningar till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa). EU-kommissionen använder Efsas utlåtanden vid beslutsprocessen om hälsopåståendena ska godkännas eller inte. Godkända hälsopåståenden tas upp i den unionsförteckning över tillåtna hälsopåståenden som upprättats genom förordning (EU) nr 432/2012.

Lagstiftning