Skriv ut
Jämför versioner

Åtgärder

Stödjande instruktion för Livsmedelsverket och kommuner

Informationen här på sidan är i första hand skriven till dig på Livsmedelsverket och kommunen som arbetar med livsmedelskontroll. Vi hälsar också företagare, journalister, konsumenter och andra nyfikna välkomna att läsa.

Stödjande information är tolkningar av regler och ger vägledning om hur lagstiftningen kan tillämpas. Sådan information är inte bindande utan ger exempel och rekommendationer som kan vara till hjälp när lagstiftningen ska tolkas och användas i kontrollen. Stödjande information utesluter inte andra sätt att uppnå målen med kontrollen.

Här hittar du information om åtgärder vid kvalitetsproblem med dricksvattnet enligt 16 § SLVFS 2001:30. Här finns också uppgifter om när kontrollmyndighet och fastighetsägare ska informeras enligt 16 a – 16 b §§ SLVFS 2001:30.

Uppfylla kvalitetskraven

Alla gränsvärden i bilaga 2 till SLVFS 2001:30 ska uppfyllas oberoende av riskerna för människors hälsa. Se 16 § första stycket SLVFS 2001:30. Det spelar alltså ingen roll om bedömningen mot kvalitetskraven skulle vara otjänligt eller tjänligt med anmärkning. Rimligen kräver dock bedömningen otjänligt snabbare åtgärder.

Ska man tillhandahålla dricksvatten som är otjänligt?

Ett otjänligt dricksvatten kan ofta användas för andra ändamål än till dryck, matlagning med mera. Dessutom är det ibland möjligt för konsumenten att med enkla åtgärder under en begränsad tid göra dricksvattnet tjänligt exempelvis genom att koka det. Av den anledningen bör dricksvatten i normalfallet fortsätta att distribueras även om det är otjänligt eller om det på annat sätt bedöms innebära en oacceptabel hälsorisk.

Ett undantag är då dricksvattnet innehåller föroreningar, till exempel kemikalier eller petroleumkolväten, som hotar att förstöra distributionsanläggningen. Om man väljer att inte distribuera dricksvatten måste även riskerna med en eventuellt trycklös distributionsanläggning övervägas. Det är av avgörande betydelse att alla användare informeras om riskerna när ett otjänligt dricksvatten distribueras. 

Ett exempel på när omedelbara åtgärder krävs vid otjänligt dricksvatten är högt pH-värde. Ett överskridande av otjänlighetsgränsvärdet 10,5 för pH indikerar att pH-justeringen i beredningen har havererat. Det är nödvändigt med omedelbara åtgärder för att komma till rätta med problemet. 

Vidta åtgärder om parametervärde för radioaktivitet överskrids

Om ett parametervärde för radioaktivitet i bilaga 2 avsnitt C till SLVFS 2001:30 överskrids behöver åtgärder vidtas om riskbedömningen visar en risk för människors hälsa enligt 16 § andra stycket SLVFS 2001:30. 

Om gränsvärdeskravet för indikativ dos inte uppfylls ska åtgärder vidtas för att sänka halten radionuklider i dricksvattnet. Om det finns mer än en radionuklid i dricksvattnet bör fokus vara att minska halten av den eller de radionuklider som bidrar med högst dos. Vid beräkning av den indikativa dosen kan man få information om vilken radionuklid som bidrar mest. Det är också rimligt att ta hänsyn till de olika ämnenas kemiska toxicitet och vad som är tekniskt och ekonomiskt möjligt. I avsnittet om undersökningar lämnas mer information om det. 

Om avvikelsen från gränsvärdet för indikativ dos helt eller delvis beror på artificiella radionuklider bör Strålsäkerhetsmyndigheten kontaktas för rådgivning om lämpliga åtgärder. 

Undersökning av radioaktiva parametrar

Mer information om radioaktivitet

Åtgärderna och tidsfaktorn

Medan orsaksutredning och riskbedömning ska inledas omedelbart, ska åtgärder enligt 16 § tredje stycket SLVFS 2001:30 vidtas så snart som möjligt. Vilka åtgärder som vidtas och hur snabbt de genomförs kan vägas mot de konsekvenser problemet har. 

Det går inte att säga generellt vad som är en acceptabel åtgärdstid, det måste avgöras från fall till fall. Det är rimligt att det ibland tar relativt lång tid att utreda och genomföra omfattande tekniska åtgärder för att förbättra dricksvattnets kvalitet. Det kan också ta tid innan åtgärder har effekt även om de vidtas omedelbart. 

Om det har konstaterats att det finns en akut hälsorisk måste åtgärder vidtas omedelbart för att minska hälsorisken. Det kan till exempel handla om information till konsumenterna i form av kokningsrekommendationer eller information om att dricksvattnet överhuvudtaget inte får användas för dryck eller matlagning. Verksamhetsutövaren bör hela tiden aktivt och utan omotiverade dröjsmål arbeta med åtgärderna och hålla kontrollmyndigheten informerad om hur arbetet fortlöper. 

När ska man rekommendera kokning?

Riskbedömningen bör ha lett fram till om dricksvattnet innebär en akut hälsorisk och om omedelbara åtgärder behöver vidtas eller inte. I vissa fall kan bedömningen leda fram till att dricksvattnet innebär en hälsorisk men att hälsorisken inte är av akut karaktär. Då krävs inte omedelbara åtgärder. 

Att dricksvattnet har bedömts som otjänligt eller tjänligt med anmärkning säger ibland ingenting om hur akut hälsorisken är. Om slutsatsen av orsaksutredningen och riskbedömningen är att dricksvattnet inte innebär en akut hälsorisk kan dricksvattnet ofta användas utan inskränkning under den tid som verksamhetsutövaren utför de åtgärder som krävs enligt 15-17 §§ SLVFS 2001:30. 

Om kontrollmyndigheten anser att verksamhetsutövaren inte uppfyller åtgärdskraven har den med stöd av 22 § livsmedelslagen befogenhet att meddela föreläggande om andra åtgärder eller om att åtgärderna ska utföras snabbare. 

Vidta åtgärder om dricksvattnet kan utgöra en hälsorisk

Precis som för orsaksutredningen är åtgärdskraven inte bundna enbart till resultatet av de regelbundna undersökningarna. Alla omständigheter som pekar på att dricksvattnet kan utgöra en oacceptabel hälsorisk leder till en skyldighet att vidta åtgärder. Se 16 § fjärde stycket SLVFS 2001:30. 

Följande exempel kan vara indikationer på när dricksvattnet kan utgöra en oacceptabel hälsorisk: 

  • En onormalt hög turbiditet eller en onormalt kraftig färg på utgående dricksvatten.
  • Övervakning av råvattenkvaliteten som visar på onormalt förhöjda halter av indikatorbakterier.
  • Övervakning av de kritiska styrpunkterna som visar att styrpunkterna är utom kontroll.
  • Övervakning av annan beredning som indikerar allvarligt fel.
  • Ett larm för pH-justering, desinfektion eller turbiditet utlöses.
  • Nyläggning av ledningar eller läcklagning har inte utförts på ett hygieniskt tillfredsställande sätt. 

Exempel på åtgärder

Exempel på åtgärder som kan vara aktuella när gränsvärden överskrids eller när dricksvattnet av annan anledning misstänks utgöra en risk för människors hälsa: 

  • Åtgärder för att förbättra existerande försörjning.
  • Försörjning med annat dricksvatten från dunkar, tankar eller som förpackat dricksvatten under en begränsad tid (nödvattenförsörjning).
  • Inkoppling av reservvatten.
  • Information och rådgivning till användarna, till exempel om att begränsa användningen av dricksvattnet eller att koka det.
  • Skydda och förbättra råvattnet eller byta vattentäkt.
  • Förbättra beredning och processövervakning.
  • Lägga till mikrobiologiska säkerhetsbarriärer.
  • Spola ledningar, tömma och rengöra reservoarer och eventuella brunnar.
  • Chockklorera ledningar och reservoarer. 

Informera kontrollmyndigheten

Verksamhetsutövaren ska genast informera kontrollmyndigheten när omedelbara åtgärder behövs för att skydda människors hälsa. Se 16 a § SLVFS 2001:30. De omedelbara åtgärderna har till syfte att skydda människors hälsa under den tid det tar för verksamhetsutövaren att slutgiltigt åtgärda ett problem. Kontrollmyndigheten kan vid behov använda all den lagstiftning som berör skyddet av människors hälsa, bland annat miljöbalken. På så sätt blir de omedelbara åtgärderna mer heltäckande och kraftfulla. 

Samarbeta för att skydda människors hälsa

Det är nödvändigt med ett nära samarbete mellan verksamhetsutövaren och kontrollmyndigheten för att skydda människors hälsa på ett effektivt sätt. Verksamhetsutövaren har kunskaper om dricksvattenförsörjning, ansvar för dricksvattnets kvalitet och en grundläggande informationsskyldighet. 

Kontrollmyndigheten, det vill säga den kommunala nämnd som även utövar tillsyn inom miljö- och hälsoskyddsområdet, har ett övergripande ansvar för hälsoskyddet i kommunen. Smittskyddsläkaren är ytterligare en aktör som behöver involveras i samarbetet när det gäller smittspridning och smittskydd. 

Kommunen har dessutom enligt 9 kap. 14 § miljöbalken (1998:808) skyldighet att omedelbart underrätta smittskyddsläkare om iakttagelser som kan vara av betydelse för smittskyddet för människor. Om risk för människors hälsa gäller ett större område där flera kommuner är inblandade har även länsstyrelsen ett övergripande samordningsansvar. Exempel på det kan vara problem vid ett vattenverk som försörjer flera kommuner. 

Verksamhetsutövaren och kontrollmyndigheten samt eventuellt smittskyddsläkare och länsstyrelse bör själva komma överens om hur samarbetet ska utformas. SLVFS 2001:30 lägger mycket ansvar på verksamhetsutövaren. För en mindre producent eller tillhandahållare av dricksvatten kan det vara svårt att ha resurser och kompetens att agera kraftfullt vid allvarliga akuta problem eller i utsatta lägen, till exempel vid misstanke om vattenburen smitta. 

I sådana fall är samarbetet med kontrollmyndigheten särskilt viktigt. Livsmedelsverkets handböcker om beredskapsplanering och krishantering kan vara till stor hjälp för verksamhetsutövaren, se mer information om dessa i slutet av avsnittet. 

Informera fastighetsägaren

Den som driver en allmän anläggning (huvudmannen) ansvarar för dricksvattnets kvalitet fram till förbindelsepunkten, vanligen upprättad vid tomtgränsen. Efter denna punkt övergår ansvaret till fastighetsägaren. Se lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster. Om orsaken till ett problem ligger före förbindelsepunkten, till exempel att dricksvattnet har egenskaper som i onormal omfattning angriper fastighetens ledningar, ligger ansvaret hos huvudmannen/verksamhetsutövaren. 

Om orsaksutredningen visar att fastighetsinstallationen är orsak till problemet är den som tillhandahåller dricksvattnet genom en distributionsanläggning skyldig att informera berörd fastighetsägare och kontrollmyndigheten. Se 16 b § SLVFS 2001:30. 

Krav på fastighetsinstallationer och på tillgång till vatten i bostäder finns i Boverkets byggregler (BFS 2011:6) och i förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. 

Mer information

Krisberedskap och hantering

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

Folkhälsomyndigheten

Socialstyrelsen (2008) Hygien, smittskydd och miljöbalken – Objektburen smitta

Socialstyrelsen

Krisberedskap för hälsoskydd och objektinriktat smittskydd (2007)

Sidans taggar
Lagstiftning