Skriv ut
Jämför versioner (endast en version av sidan)

Verkställa beslut om sanktionsavgift

Stödjande instruktion för livsmedelskontrollen

Informationen här på sidan är i första hand skriven till dig som arbetar med livsmedelskontroll på en kontrollmyndighet. Vi hälsar också företagare, journalister, konsumenter och andra nyfikna välkomna att läsa.

Stödjande information är tolkningar av regler och ger vägledning om hur lagstiftningen kan tillämpas. Sådan information är inte bindande utan ger exempel och rekommendationer som kan vara till hjälp när lagstiftningen ska tolkas och användas i kontrollen. Stödjande information utesluter inte andra sätt att uppnå målen med kontrollen.

Här finns information om hur ett beslut om sanktionsavgift kan verkställas om den som är skyldig att betala inte gör det.

Regler som styr området

Sanktionsavgifter ska tillfalla staten och betalas till Kammarkollegiet efter särskild betalningsuppmaning. Se 30 a § 3 st. livsmedelslagen (2006:804) och 39 h § livsmedelsförordningen (2006:813).

Om den som är skyldig att betala sanktionsavgift inte gör det kan beslutet om sanktionsavgift verkställas när beslutet vunnit laga kraft. Detta innebär att beslutet gäller som en exekutionstitel. Se 30 e § livsmedelslagen (2006:804) jämte 3 kap. 1 § p. 6 utsökningsbalken (1981:774). Det innebär i sin tur att det inte krävs att kontrollmyndighetens beslut om sanktionsavgift fastställs på något annat sätt, till exempel genom dom, innan verkställighetsåtgärder kan vidtas av Kronofogdemyndigheten. Vid sådan verkställighet ska lagen (1993:981) om indrivning av statliga fordringar tillämpas. Se 39 § livsmedelsförordningen (2006:813). 

Ett mål om verkställighet av sanktionsavgift är ett allmänt mål där förfarandet kallas indrivning. Se 1 kap. 6 § 1-2 p. utsökningsbalken jämte 1 § 2 st. lag om indrivning av statliga fordringar. 

Innan en ansökan om indrivning lämnas in till Kronofogden ska den som är skyldig att betala sanktionsavgift uppmanas att betala denna, om det kan ske utan väsentlig olägenhet och det inte finns särskilda skäl som talar emot detta. Se 3 § förordning (1993:1229) om indrivning av statliga fordringar. Sådana skäl kan till exempel vara att den som ska betala sanktionsavgiften är på obestånd eller att det kan antas att denne avviker. 

Om den betalningsskyldige inte betalar sanktionsavgiften, ska Kammarkollegiet fortsätta indrivningsåtgärderna hos Kronofogden. Ansökan om indrivning hos Kronofogden ska ske inom två månader från det att avgiften senast skulle vara betald. Se 4 § 4 st. jämte 5 § förordning om indrivning av statliga fordringar och prop. 2017/18:165 s. 72-73. 

Vid indrivning av statliga fordringar har Skatteverket särskilda uppgifter för att bevaka statens intressen. Se 1 § lag (2007:324) om Skatteverkets hantering av visa borgenärsuppgifter. 

Om beslutet överklagas gäller informationen ovan även för en dom om sanktionsavgift, sedan denna vunnit laga kraft. 

När beslut om sanktionsavgift inte längre får verkställas

En sanktionsavgift som inte verkställts inom fem år från det att beslutet vunnit laga kraft, faller bort och kan alltså inte krävas ut. Se 30 f § livsmedelslagen (2006:804).

Lagstiftning