Skriv ut
Jämför versioner

Dioxiner och PCB

Stödjande information för livsmedelskontrollen

Informationen här på sidan är i första hand skriven till dig som arbetar med livsmedelskontroll på en kontrollmyndighet. Vi hälsar också företagare, journalister, konsumenter och andra nyfikna välkomna att läsa.

Stödjande information är tolkningar av regler och ger vägledning om hur lagstiftningen kan tillämpas. Sådan information är inte bindande utan ger exempel och rekommendationer som kan vara till hjälp när lagstiftningen ska tolkas och användas i kontrollen. Stödjande information utesluter inte andra sätt att uppnå målen med kontrollen.

På den här sidan hittar du fakta om dioxiner och PCB samt de regler som styr provtagning och analys av livsmedel.

Farokaraktärisering

Dioxiner och PCB är exempel på ämnen som tillhör gruppen organiska miljöföroreningar.

Dioxiner bildas i små mängder vid bland annat tillverkning av kemikalier som innehåller klor och vid förbränningsprocesser, till exempel sopförbränning. Dioxiner är ett samlingsnamn för polyklorerade dibenzo-p-dioxiner (PCDD) och polyklorerade dibenzofuraner (PCDF) och förekommer i olika varianter, så kallade kongener. Gemensamt för dessa är att de innehåller klor och har en likartad kemisk struktur. Vanligtvis analyseras 17 olika kongener.

PCB är en förkortning för polyklorerade bifenyler. PCB är en industrikemikalie som har haft många olika användningsområden innan den förbjöds på 1970-talet. Även PCB består av olika kongener. Vissa PCB är dioxinlika- de har en struktur som är mycket lik dioxinernas och verkar på samma sätt som dioxinerna i kroppen. Vanligen analyseras 12 dioxinlika samt 6 icke dioxinlika PCB.

Vi får i huvudsak i oss dioxiner och PCB via maten. Eftersom ämnena är fettlösliga finns de främst i feta livsmedel från djurriket som fisk, kött och mejeriprodukter. Särskilt höga halter har fet fisk, som strömming och vildfångad lax från Östersjöområdet (Östersjön inklusive Bottniska viken samt Vänern och Vättern). Trots att vi i Sverige äter fet fisk från Östersjöområdet ligger det genomsnittliga intaget av dioxiner och PCB inte högre i Sverige än inom övriga EU. Några procent av befolkningen får ändå i sig högre doser dioxiner och PCB än vad som anses hälsosamt, framför allt beroende på att de äter mer strömming än vad Livsmedelsverket rekommenderar.

Höga halter av dioxiner och PCB under fosterstadiet kan påverka hjärnans utveckling, vilket bland annat kan ge beteendestörningar. Ämnena misstänks också påverka immunförsvaret, fortplantningsförmågan, hormonsystem samt orsaka cancer. Foster och spädbarn är extra känsliga för dioxiner och PCB. Ämnena förs över till foster och ammade spädbarn via moderkakan och modersmjölken.

Varför ta prov?

Inom EU finns gränsvärden för dioxiner och PCB i livsmedel. Utöver gränsvärdena finns även så kallade åtgärdsgränser för dioxiner och dioxinlika PCB fastställda för vissa livsmedel. Åtgärdsgränserna fungerar som ett redskap för provurval i de fall där det är lämpligt att identifiera en föroreningskälla och att vidta åtgärder för att minska eller ta bort källan.

När ska man ta prov?

Provtagning som kontrollmetod kan användas vid misstanke om förhöjda halter av dioxiner eller PCB, till exempel om ett förorenat område används för odling av grödor eller för köttproduktion. Om man har konstaterat att livsmedel från ett specifikt område innehåller förhöjda halter av dioxiner och/eller PCB bör situationen följas upp med provtagning för att avgöra om de berörda livsmedlen kan saluföras som livsmedel eller inte. Vid föroreningsincidenter är det viktigt att göra utredningar där provtagning ingår som en del.

Fet fisk från Östersjöområdet överskrider ofta EU:s gränsvärden för dioxiner och PCB. Sverige har därför beviljats undantag från gränsvärdena för vissa fiskarter från Östersjöområdet. Undantaget innebär att vi i Sverige får släppa ut fiskarterna på vår egen marknad, även om de överskrider EUs gränsvärden. Sveriges undantag gäller vildfångad lax, strömming/sill som är större än 17 cm, röding, öring och flodnejonöga. För att vi ska få sälja denna typ av fisk inom landet krävs bland annat att vi har ett system för att garantera att fisk som överskrider gränsvärdena inte säljs till andra EU-länder. Det är viktigt att denna kontroll fungerar i alla led. Att sälja fisk som innehåller halter av dioxiner eller PCB över gränsvärdena till andra EU-länder är en straffbar handling. I vissa fall krävs dokumentation som bland annat innehåller resultat från provtagning och analys för att fisken ska få föras ut till andra länder inom Europeiska unionen. Vissa fiskarter och fiskprodukter som kommer från utpekade fångstområden behöver dock inte åtföljas av sådan dokumentation, se mer om detta i LIVSFS 2014:22.

Livsmedelsverket kartlägger och övervakar halterna av dioxiner och PCB i vissa livsmedel inom ett årligt provtagningsprogram. Programmet för dioxiner och PCB omfattar cirka 80 prover per år som fördelas på olika typer av livsmedel, med fokus på livsmedel från djurriket. Sveriges undantag för konsumtion av fet fisk från Östersjöområdet utgör en stor del av programmets provtagning av vildfångad fisk. Rapportering av resultaten sker till den Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa). När prover inom kontrollprogrammet överskrider gränsvärdena lämnas information om ärendet över till den behöriga kontrollmyndigheten, som sedan ansvarar för att fatta beslut och göra utredningar.

Hur tar man prov?

Provtagning- och provberedningsmetoder för offentlig kontroll av dioxiner och PCB i livsmedel ska ske enligt förordning (EU) nr 589/2014. I förordningen finns bland annat information om den provmängd som behöver tas ut av ett parti för att provtagningen ska anses som representativ för partiet. Provmängden varierar beroende på partiets storlek och vilken produkt som partiet består av. Provmängden regleras i punkten III, tabell 1-4 i bilaga II till förordningen.

Delproven ska vara av liknande vikt och väga åtminstone 100 gram var. Samlingsprovet ska väga minst 1 kg.

För provtagning av hela fiskar av olika storlek och/eller vikt finns en vägledning där man kan läsa mer.

Kommissionens vägledning till provtagning av hela fiskar av olika storlek och/eller vikt

Bedömning av provsvar

För att kunna bedöma den totala effekten av alla dioxinlika ämnen används begreppet toxiska ekvivalenter (TEQ). TEQ beräknas med viktningsvärden enligt en beräkningsmodell fastställd av Världshälsoorganisationen (WHO). Viktningsvärdena kallas toxiska ekvivalentfaktorer (TEF). Kongenernas giftighet relateras till den mest giftiga kongenen TCDD, som får ett TEF-värde på 1. Om en kongen är hälften så giftig som TCDD får den ett TEF-värde på 0,5. Genom att multiplicera koncentrationen för varje enskild kongen med dess TEF och därefter summera produkterna får man den totala halten uttryckt som TEQ.

Gränsvärdena baseras på summan av dioxiner (PCDD/F-TEQ), på summan av dioxiner och dioxinlika PCB (PCDD/F-PCB-TEQ) samt på summan av icke- dioxinlika PCB (PCB 28, PCB 52, PCB 101, PCB 138, PCB 153 och PCB 180). Kontrollen av dioxiner och PCB görs alltså mot tre gränsvärden.

För att ett analysresultat ska betraktas som överskridande ska det uppmätta värdet (gällande den övre koncentrationen), när mätosäkerheten har dragits ifrån, vara högre än gränsvärdet. Halten ska även bekräftas genom dubbelprov. Medelvärdet av de två analyserna, där mätosäkerheten dras ifrån halten, används sedan för kontroll av överensstämmelsen med gränsvärdet.

Begreppet övre koncentration innebär att man räknar in halten för kvantifieringsgränsen för varje icke-kvantifierad kongen i den slutgiltiga halten. Analys av dubbelprov behövs för att utesluta möjligheten av intern korskontaminering eller oavsiktlig hopblandning av prover. Om analysen utförs till följd av en föroreningshändelse behöver resultaten inte bekräftas genom analys av ett dubbelprov. Detta gäller om de prover som valts ut för analys kan spåras till föroreningshändelsen och den uppmätta halten ligger betydligt över gränsvärdet.

Om partiet har konstaterats överskrida ett gränsvärde finns det inom EU en vägledning för hur man bör gå till väga.

Kommissionens vägledning till verkställande av bestämmelserna om dioxiner i händelse av bristande överensstämmelse med gränsvärdena för dioxiner i livsmedel

Sammanfattning

  • Dioxiner och PCB är miljöföroreningar som lagras i kroppen och kan föras över till foster och ammade spädbarn.
  • Livsmedelsverket har kostråd för dioxiner och PCB.
  • Sverige har undantag från gränsvärdena för vissa fiskarter från Östersjöområdet.
  • Provtagning kan vara bra att göra vid utredningar och uppföljningar, där man vet om eller misstänker höga halter av dioxiner och/eller PCB.
Sidans taggar
Lagstiftning