Kontroll- och identifieringsmärkning av animaliska livsmedel
Här får du veta mer om kraven gällande kontroll- och identifieringsmärkning av animaliska livsmedel.
- Allmänt om kontroll- och identifieringsmärkning
- Kontrollmärke
- Identifieringsmärke
- Hur ser identifieringsmärket ut?
- Vem ska märka med identifieringsmärke, och vilka produkter?
Allmänt om kontroll- och identifieringsmärkning
Livsmedel av animaliskt ursprung som hanteras vid anläggningar som omfattas av krav på godkännande enligt förordning (EG) nr 853/2004 ska märkas antingen med ett kontrollmärke eller ett identifieringsmärke. Se artikel 5 i förordning (EG) nr 853/2004. Reglerna för identifieringsmärkets utseende, samt när och hur det ska användas finns i avsnitt I i bilaga II till förordning (EG) nr 853/2004. Exempel på produkter som ska märkas är mejeri-, kött-, fiskeri-, ägg- eller musselprodukter.
Avsikten med kontroll- och identifieringsmärkning är i första hand att visa att produkten har producerats vid en anläggning som genomgår den särskilda kontroll som reglerna kräver för produkter av animaliskt ursprung. I andra hand kan märkningen även användas i spårbarhetssyfte, då produkter kan spåras tillbaka till den anläggning där de har producerats eller förpackats.
EU-kommissionen - godkända anläggningar i medlemsländerna inom EU
Kontrollmärke
Kontrollmärke används på slaktkroppar som har besiktigats vid ett slakteri eller vilthanteringsanläggning. För mer information se:
Godkännande av livsmedelsanläggningar
Identifieringsmärke
Identifieringsmärket placeras på produktens förpackning, etikett och emballage. Märket är en del av livsmedelsinformationen och visar att ett livsmedel av animaliskt ursprung har tillverkats, bearbetats eller förpackats i en godkänd livsmedelslokal.
Hur ser identifieringsmärket ut?
Identifieringsmärket kallas ibland för ovalmärke. Det ska innehålla information om i vilket land den godkända anläggningen är belägen och anläggningens godkännandenummer. För anläggningar inom EU ska identifieringsmärket vara ovalt och innehålla en förkortning för Europeiska unionen. Se avsnitt I, del B i bilaga II till förordning (EG) nr 853/2004.
Exempel på identifieringsmärke och information om lagstöd i förordning (EG) nr 853/2004
Livsmedel som importeras från länder utanför EU måste vara försedda med identifieringsmärke, men märket behöver inte vara ovalt.
Vem ska märka med identifieringsmärke, och vilka produkter?
Endast godkända anläggningar får märka livsmedel med identifieringsmärke. De ska använda sitt eget identifieringsmärke. Identifieringsmärkningen ska göras av livsmedelsföretagare som producerar och/eller förpackar livsmedlet och endast vid den anläggning där produktion och/eller förpackning sker.
Om emballaget eller innerförpackningen tas bort i en annan godkänd anläggning, eller om produkten bearbetas vidare där, ska produkten märkas med ett nytt identifieringsmärke. Det nya märket ska ange godkännandenumret för den anläggning där denna hantering sker. Vanligtvis ska det gamla märket då inte vara kvar, men undantag finns. Se exempel i Europakommissions vägledning till förordning (EG) nr 853/2004, punkt 5.22.
Identifieringsmärket är således kopplat till den godkända anläggning där produkten senast hanterats på ett sådant sätt att identifieringsmärkning krävs. Det betyder att märket inte nödvändigtvis ger någon information om livsmedlets ursprungsland eller härkomstplats.
Anläggningar som har godkänts enligt förordning (EG) nr 853/2004 får använda identifieringsmärket även på livsmedel som inte är av animaliskt ursprung.
Läs mer om allmänna regler för spårbarhet:
Exempel på identifieringsmärkning vid hantering vid anläggningar i olika länder
Bacon tillverkas av gris som fötts, uppfötts och slaktats i Sverige röks i Sverige men skivas och packas i Polen. Baconförpackningen förses med den polska anläggningens identifieringsmärke, trots att köttets ursprung är Sverige och tillverkningen av produkten skett i Sverige och att detta anges på förpackningen.
För ytterligare information om ursprungsmärkning: