Till huvudinnehåll
Skriv ut
Jämför versioner

I - Särskilda ingredienser och processhjälpmedel

Här ger Livsmedelsverket vägledning om hur kraven i lagstiftningen kan uppnås. Vägledningen är inte bindande och utesluter inte andra sätt att uppfylla kraven.

Det här lagstiftningsområdet omfattar livsmedelstillsatser, aromer, enzymer, berikning, vitaminer och mineralämnen.

Processhjälpmedel

Definitionen av processhjälpmedel finns i artikel 3 i förordning (EG) nr 1333/2008. I de flesta fall finns ingen detaljerad lagstiftning som reglerar processhjälpmedel. Användningen av sådana regleras istället inom specifika områden, till exempel i lagstiftningen om vin och om ekologiska livsmedel.

En livsmedelstillsats eller ett enzym kan fungera som ett processhjälpmedel. Det kan även i princip vilken ingrediens eller ämne som helst göra. Det är alltid livsmedelsföretagaren som ska kunna visa att definitionen för ett processhjälpmedel uppfylls. När en livsmedelsföretagare framhåller att en livsmedelstillsats eller ett enzym är ett processhjälpmedel och så inte är fallet, ska avvikelsen rapporteras in under respektive punkt nedan.

När en bedömning görs att processhjälpmedel inte är säkra ska avvikelsen rapporteras under lagstiftningsområde J - Grundförutsättningar, hygien, rapporteringspunkt J01.

Särskilda ingredienser och processhjälpmedel

I01 - Livsmedelstillsatser

Tillsatser är ämnen som tillförs livsmedel för ett tekniskt syfte och som normalt inte konsumeras som livsmedel i sig. En tillsats måste vara godkänd för att få användas.

Villkor för användning av tillsatser och märkningsbestämmelser för tillsatser som säljs som sådana finns i förordning (EG) nr 1333/2008. I bilaga II och III till förordningen finns gemenskapsförteckningar över godkända livsmedelstillsatser.

I förordning (EU) nr 231/2012 finns alla godkända tillsatser beskrivna med olika synonymer, kemiska namn, renhetsgrad med mera.

Särskilda ingredienser och processhjälpmedel, tillsatser

I02 - Aromer inklusive rökaromer

Det finns lagstiftning som reglerar vilka aromer och rökaromer som får användas för att ge smak till livsmedel. Hur aromer ska märkas finns det också regler för. Både när aromer säljs som sådana och när de ingår som ingredienser i livsmedel.

Reglerna för vilka aromer som får användas och hur de ska märkas står i EU:s förordning (EU) nr 1334/2008. I bilaga I finns en gemenskapsförteckning över aromer och ursprungsmaterial som är godkända för att använda i och på livsmedel. Här beskrivs villkoren för hur man får använda aromer och livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper i och på livsmedel. I förordningen finns också märkningsbestämmelser för aromer.

Genomförandeförordning (EU) nr 872/2012 innehåller en förteckning över de aromämnen som får användas med ämnets unika identifieringsnummer, ämnets (kemiska) namn, olika registreringsnummer (CAS-nr, JECFA-nr och CoE-nr), renhetsgrad och eventuella begränsningar som finns för användningen.

I förordning (EU) nr 873/2012 finns övergångsbestämmelser för hur länge livsmedel som innehåller aromämnen och ursprungsmaterial som inte uppfyller villkoren i förordning (EG) nr 1334/2008 får saluhållas.

I förordning (EG) 2065/2003 finns regler för hur primära rökkondensat och primära tjärfraktioner ska bedömas och godkännas. Här regleras vilket ursprungsmaterial som får användas för framställning av rökaromer, under vilka förhållanden de får framställas och de livsmedel i eller på vilka rökaromer förekommer.

I förordning (EG) nr 627/2006 finns kvalitetskriterier för validerade analysmetoder för provtagning, identifikation och karaktärisering av primära rökprodukter.

Genomförandeförordning (EU) nr 1321/2013 innehåller en förteckning över de enskilda rökaromer som får användas i eller på livsmedel i EU. Det är totalt tio rökaromer. I förteckningen anges även i vilka livsmedelskategorier rökaromerna får användas samt maximihalter för dessa. Godkännandena gäller under tio år och kan därefter förlängas med tio år i taget. Innehavaren måste då lämna in en ansökan till kommissionen.

Särskilda ingredienser och processhjälpmedel

I03 - Enzymer

Bestämmelser om livsmedelsenzymer finns i förordning (EG) nr 1332/2008. Här finns villkor för införande i en gemenskapsförteckning, villkor för användning i livsmedel och märkningsbestämmelser för enzymer som säljs som sådana.

Bilagan till LIVSFS 2014:25 innehåller regler om hur enzymer får användas. Reglerna gäller inte om enzymerna används som processhjälpmedel.

Särskilda ingredienser och processhjälpmedel

I04 - Berikning

I04 - Berikning

Berikning av livsmedel regleras i förordning (EG) nr 1925/2006. Förordningen gäller inte kosttillskott. I bilagorna till förordningen finns listor över vilka vitaminer, mineralämnen och vitaminföreningar som får tillsättas i livsmedel, samt ämnen som är förbjudna, begränsade eller under granskning.

Ämnen som får tillsättas i livsmedel för särskilda grupper finns listade i bilaga till förordning (EU) nr 609/2013 och i förordning (EG) nr 953/2009. Där anges även villkor för användandet.

Det finns nationella föreskrifter som innehåller regler om obligatorisk berikning av exempelvis viss konsumtionsmjölk, fermenterade mjölkprodukter och motsvarande vegetabiliska alternativ med vitamin D samt margarin och matfettsblandningar med vitamin A och D. Se LIVSFS 2018:5. SLVFS 1983:2 har upphävts genom LIVSFS 2018:5 men produkter som har tillverkats enligt äldre bestämmelser före den 16 maj 2020 får släppas ut på marknaden till dess de är slutsålda.

I05 - Vitaminer, mineralämnen och former av dessa som får tillsättas livsmedel inbegripet kosttillskott

En förteckning över vilka vitaminer och mineraler som får användas vid tillverkning av kosttillskott finns i bilagorna I och II till förordning (EG) nr 1170/2009. Att denna förteckning ska tillämpas på kosttillskott framgår av Livsmedelsverkets föreskrifter om kosttillskott. Se 4§ i LIVSFS 2003:9.

Förordning (EG) nr 1170/2009 är en ändringsförordning till direktivet 2002/46/EG. Vid förändringar i direktivet ändras inte förordningen. Därför måste man gå till direktivet för att se de senaste ändringarna, alltså om fler ämnen har tagits upp i bilagan.

Särskilda bestämmelser om vissa livsmedel