Kontroll av information och märkning

Konsumenter och företag i livsmedelskedjan är beroende av att informationen om livsmedlen är korrekt, tydlig, förståelig och läsbar. God redlighet är därför ett av livsmedelslagstiftningens syften.

Hög skyddsnivå för konsumenternas intresse

Livsmedelslagstiftningens syfte är att livsmedel ska vara säkra, men också att hålla en hög skydds­nivå för konsumenternas intresse och att konsumenten ska kunna göra välgrundade beslut om de livsmedel de konsumerar. Se artikel 1 och 8 i förordning (EG) nr 178/2002. Begreppet redlighet gäller konsumenternas intresse av att information finns och att den är korrekt och inte vilseledande.

Lagstiftningen ger konsumenter rätt till viss information. Livsmedelsföretagare måste i samtliga steg i produktions- och distributions­kedjan se till att obligatorisk livsmedelsinformation följer med livsmedel som är avsedda för slutkonsumenter, inklusive storhushåll. Se artikel 8 i för­ordning (EU) nr 1169/ 2011.

För att mot­verka att konsumenter vilseleds eller luras ska kontrollmyndigheten också kontrollera livsmedelsinformation. Detta för att exempelvis verifiera att livsmedel inne­håller det som anges och att produkter faktiskt är det som de uppges vara. Se artikel 1 och 14 i förordning (EU) 2017/625.

Livsmedelsinformation är också en fråga om säkerhet. En ingrediens som ersatts eller lagts till kan vara direkt hälsofarlig. Vissa konsumenter kan vara allergiska eller överkänsliga mot den ingrediens som utelämnas ur ingrediens­förteck­ningen. Om berikade livsmedel innehåller för låga eller höga halter av vissa näringsämnen kan det även innebära hälsorisker på kort eller lång sikt.

Prioritering i kontrollen

Företagen har många regler om information och märkning att förhålla sig till och det är deras skyldighet att se till att ALLA krav i lagstiftningen är uppfyllda. Den offentliga kontrollens uppgift är att genom stickprov verifiera att företagen gör rätt. Bäst resultat ges om du väljer ut ett fåtal märkningskrav som är viktigast ur ett säkerhets- och redlighetsperspektiv. Det är alltså mer effektivt att kontrollera ett fåtal viktiga märkningsuppgifter på många olika slags livsmedelsförpackningar än att ett fåtal livsmedel granskas mot alla krav.

I förordning (EU) 2017/675 slås det fast att livsmedels­kontroll ska vara riskbaserad, verkningsfull och lämplig. Kontroll av livsmedels­information bör därför prioriteras efter någon eller några av nedanstående ­principer.

Mer utförlig information om vad du bör prioritera att kontrollera kan du läsa om via länken nedan.

Prioritering vid kontroll av information och märkning

Verifierande kontroller

Det är viktigt att kontrollen av livsmedelsinformationen inte stannar vid formalia­kontroll, det vill säga att alla obligatoriska uppgifter finns på etikett, förpackning eller följesedel och att dessa är rätt formulerade. Kontrollen måste också omfatta verifiering av att uppgifterna stämmer. En verifierande kontroll kan innefatta provtagning och analys.

Verifierande kontroll kan utformas på följande vis:

1. Välj vad som ska kontrolleras, det vill säga vad som är mest relevant för en riskbaserad kontroll. Urvalet görs helst på planeringsstadiet så att inläsning kan göras.

2. Välj en eller flera lämpliga kontrollmetoder för det som ska kontrolleras. Vid verifier­an­de kontroll av livsmedelsinformation får man ofta bäst resultat om flera olika kontrollmetoder används.

Tips på hur olika kontroller kan utföras:

• Ingrediensförteckningen på en förpackning verifieras genom inspektion av vilka ingredienser som verkligen tillsatts.
• Påståenden om halter av vissa ingredienser verifieras genom provtagning och analys.
• Påståenden om ursprung verifieras genom kontroll av dokument (spårbarhetskontroll).
• Beteckningar på en meny verifieras genom kontroll av att företaget har köpt in det påstådda livsmedlet i rimlig mängd.
• Skyddade beteckningar verifieras vid tillverkning genom kontroll av att aktuell specifikation följs.
• Påståenden om ekologiska livsmedel kontrolleras genom verifiering av att sådana livsmedel köps in (spårbarhetskontroll) och med provtagning och analys av om otillåtna substanser förekommer.

Livsmedelsbedrägeri

Du som inspektör kan konstatera överträdelser av lagstiftningen som är vilseledande och begåtts genom bedrägligt agerande. Det kallas livsmedelsfusk eller livsmedelsbedrägeri.

Kontroll för att motverka livsmedelsbedrägeri

Effektiva åtgärder mot felmärkta produkter

Alla led i livsmedelskedjan är ansvariga för att felaktigt märkta produkter inte släpps ut på marknaden. Kontroll av märkning sker lämpligast hos den som kan påverka märkningsuppgifterna. Det är dock i butiker och annan detaljhandel som felaktigheter lättast uppmärksammas, inte minst av konsumenter som i sin tur gör myndigheterna uppmärksamma på problemet.

Det är inte fel att rikta avvikelser mot butiken som säljer den felaktigt märkta varan, och det är definitivt rätt i de fall där butiken själv förpackar och/eller märker livsmedlet i fråga. Det är också rätt när myndigheten bedömer att risk för människors hälsa föreligger, eller att det är allvarlig risk för att konsumenter vilseleds.

Ansvar för informationen

När avvikelser i märkning identifieras i detaljhandeln, exempelvis butik, och det gäller livsmedel för vilka butiken inte själv ansvarar för märkningen, bör kon­troll­­myndigheten inte enbart ställa kontrollrapport eller beslut till den saluförande butiken. Då är det också av yttersta vikt att information om avvikelser även når den som kan åtgärda bristerna. Det kan till exempel ske genom att myndigheten skynd­samt lämnar informationen till den myndighet som har kontroll på den producent, importör eller annan företagare som märker det aktuella livsmedlet. 

Ett annat exempel är att många butiker säljer så kallade egna märkesvaror, EMV. Om avvikelser i märkningen av sådana produkter påträffas ska informationen i första hand överlämnas till den kontrollmyndighet som är ansvarig för kontroll på aktuellt huvudkontor för vidare åtgärd. 

Dagligvaruhandelns egna märkesvaror

Nedan följer några exempel på kontroll av märkning och hur avvikelser bör hanteras.

Vilken myndighet kontrollerar reklam mot marknadsföringslagen?

I Sverige är det Konsumentverket som ansvarar för kontroll av reklam mot bakgrund av reglerna i marknadsföringslagen.

Reklam för och presentation av livsmedel

Vilket kontrollansvar har livsmedelskontrollen för att kontrollera reklam vid e-handel?

Det är inte avgörande för kontrollen om de uppgifter som når konsumenten vid  e-handel kallas för reklam, marknadsföring eller livsmedelsinformation. Fokus för livsmedelskontrollen av e-handel ligger på att kontrollera att informationen som lämnas i samband med att ett livsmedel erbjuds till försäljning uppfyller de informationskrav som ställs på distansförsäljning. Se artikel 14 i förordning (EU) 1169/2011

Distansförsäljning av färdigförpackade livsmedel

Distansförsäljning - inte färdigförpackade livsmedel

Om livsmedelskontrollen ska kontrollera en uppgift eller inte  beror alltså inte på om den kallas för reklam utan istället på var eller när uppgiften tillhandahålls. Reklam ska kontrolleras på samma sätt i livsmedelskontrollen vare sig den dyker upp på internet (vid kontroll av exempelvis en hemsida) eller i livsmedelsbutik.

Vilket kontrollansvar har Konsumentverket i förhållande till livsmedelslagstiftningen?

Konsumentverket har inget kontrollansvar alls i förhållande till livsmedelslagstiftningen. Deras ansvar är att kontrollera livsmedelsinformation i form av reklam utifrån marknadsföringslagstiftningen. Det betyder att Konsumentverket ansvarar för att granska företags marknadsföring och reklam så att den inte är vilseledande eller på andra sätt olämplig, vilket görs genom att Konsumentverket kontrollerar att företag följer marknadsföringslagen. Kontrollansvaret innebär att tillsyn kan inledas mot företag som bryter mot marknadsföringslagen. 

Tillsyn av marknadsföring - Konsumentverket

Marknadsföring som strider mot annan lagstiftning strider dock även mot marknadsföringslagens krav på god marknadsföringssed. Konsumentverket kan därför genom marknadsföringslagen även angripa marknadsföring som strider mot exempelvis förordning (EU) nr 1169/2011 och förordning (EG) nr 1924/2006. Det betyder att Konsumentverket i vissa fall kommer att granska även e-handel som kan granskas av en livsmedelskontrollmyndighet. I de (relativt få) fallen kommer Konsumentverket att kontakta den berörda kommunen/kontrollmyndigheten när ärendet startar.

Särskilt om e-handelslagen

Konsumentverket har även kontrollansvar för det som anges i e-handelslagen, lag (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster. E-handelslagen ställer bland annat krav på att information om kontaktuppgifter till företaget finns på webbplatsen. Kontaktuppgifter som ska anges är (företags)namn, organisationsnummer, adress och e-postadress.

E-handelslagen - Konsumentverket

Det finns även andra lagar och regler kring e-handel.

Regler när du säljer på internet - Konsumentverket