Det är extra viktigt att information om allergener är tydlig. Inom EU har vi kommit fram till ett antal ämnen eller produkter som alltid måste anges i ingrediensförteckningen. Det beror på att de flesta som är allergiska reagerar mot något eller några av dessa ämnen.

Det är alltid företaget i vars namn ett livsmedel säljs som har det grundläggande ansvaret för informationen. Andra företag i livsmedelskedjan har också ansvar, men på ett annat sätt. Här får du en närmare förklaring.

Företagen kan välja att informera om fler uppgifter än de som krävs för livsmedel som inte är färdigförpackade. Men då finns ändå bestämmelser som måste följas. Här kan du läsa om vad som gäller.

Det här lagstiftningsområdet innehåller krav på allmän livsmedelsinformation som gäller de flesta livsmedel.

Baskontrollerna gäller alla verksamhetstyper oavsett bransch. Baskontrollen syftar till att verifiera att det finns reella förutsättningar i verksamheter att producera/tillhandahålla säkra livsmedel.

Det här lagstiftningsområdet innehåller krav på livsmedelsinformation som gäller för specifika livsmedel, till exempel nyckelhålet, kosttillskott och honung.

Färdigförpackade livsmedel ska oftast vara märkta med bäst före-dag eller sista förbrukningsdag. Det är alltid företaget som producerar eller säljer produkten som är ansvarigt för livsmedelsinformationen och ska avgöra vilken märkning som är lämplig att använda.

Vid distansförsäljning har konsumenten rätt att få tillgång till all obligatorisk information, utom hållbarhetsdatum, innan köpet avslutas. Hur det ska gå till kan du läsa om på denna sida.

När en kund ringer och beställer mat för hemkörning blir maten förpackad på konsumentens begäran. Maten ska då ses som livsmedel som inte är färdigförpackade. Kunden har då rätt att få viss information om livsmedlet innan köpet avslutas.

Företagen kan välja att märka ett färdigförpackat livsmedel med frivilliga uppgifter. Då finns bestämmelser som måste följas. Här kan du läsa om vilka krav som ställs på frivillig information.

På den här sidan får du veta vad som egentligen räknas som ett färdigförpackat livsmedel. Det finns en definition för det i lagstiftningen. Alla färdigförpackade livsmedel ska vara fullständigt märkta med ett antal obligatoriska uppgifter.

På livsmedelsförpackningar märkta med sista förbrukningsdag måste förvaringsanvisning också anges. Det krävs annars bara om det är nödvändigt för livsmedlets hållbarhet. Ibland behöver företaget ange hur länge ett livsmedel är hållbart i öppnad förpackning.

Information och märkning är ett centralt område när det gäller säkra livsmedel. Det handlar också om att ingen konsument ska bli lurad om vad maten innehåller. Här får du veta vilka regler som gäller och hur de ska användas.

Konsumenten får inte bli vilseledd av informationen om ett livsmedel. Varken hur livsmedlet presenteras i sin helhet eller hur bilderna på förpackningen ser ut får bidra till ett vilseledande intryck. Här kan du läsa mer om vad som gäller.

I ingrediensförteckningen ska ingredienserna anges i fallande storleksordning efter vikt vid framställningen. Men det finns undantag. Varje ingrediens ska anges på rätt sätt med sin specifika beteckning. Även tillsatser, aromer och enzymer är ingredienser som ska anges.

Livsmedel som inte är färdigförpackade kan vara helt oförpackade, ligga i en förpackning som lämnas över en disk eller förpackas på konsumentens begäran. I samtliga fall gäller att konsumenten enkelt ska få den information hen har rätt till.

Konsumenter och företag i livsmedelskedjan är beroende av att informationen om livsmedlen är korrekt, tydlig, förståelig och läsbar. God redlighet är därför ett av livsmedelslagstiftningens syften.

Alla färdigförpackade livsmedel ska vara märkta med en beteckning som beskriver vad det är för slags livsmedel. Här får du veta hur företaget ska komma fram till rätt beteckning. Du kan också läsa om uppgifter som i vissa fall ska anges tillsammans med beteckningen.

Ibland behöver företagaren märka ut hur mycket av en viss ingrediens som ingår i ett livsmedel, en så kallad mängdangivelse. Det är exempelvis ett krav om namnet på ingrediensen nämns i livsmedlets beteckning och är av särskilt värde för konsumenten.

I de flesta fall ska livsmedelsförpackningar vara märkta med uppgift om hur mycket livsmedlet väger eller vilken volym som ryms i förpackningen. Det kallas för nettokvantitet. Här kan du läsa om hur nettokvantiteten ska anges.

Läs om vilka näringsämnen som ska anges i näringsdeklarationen och hur den ska presenteras. Näringsdeklarationen är obligatorisk, i de flesta fall, men det finns några undantag.

På den här sidan kan du läsa om vilka uppgifter som är obligatoriska att märka ut på färdigförpackade livsmedel. Alla uppgifter är inte obligatoriska för alla typer av livsmedel. Vilka undantag som finns hittar du också här.

På den här sidan kan du läsa om vilka uppgifter som är obligatoriska att informera om för livsmedel som inte är färdigförpackade.

Ta del av vårt stöd till operativt mål 17 med information och frågor som kan vara bra att ställa för att kontrollera om målet är uppfyllt.

De operativa målen är ett samlat grepp mot särskilda risker i mat och dricksvatten. Målen finns i den nationella kontrollplanen (NKP) och utgår från effektmål inom fyra fokusområden - säkert dricksvatten, mikrobiologiska risker, kemiska risker och säkerställa information i livsmedelskedjan.

Ta del av vårt stöd till operativt mål 9. Stödet består dels av information och dels av frågor som kan vara bra att ställa för att kontrollera om målet är uppfyllt.

Kontroll av livsmedelsinformation ska liksom övrig kontroll vara riskbaserad, ändamålsenlig och effektiv. Det kan vi uppnå genom att fokusera på avvikelser som kan innebära fara, som att en allergen ingrediens inte har märkts ut, eller att informationen riskerar att vilseleda konsumenten.

Säljande uttryck ger intrycket av att ett särskilt livsmedel har bättre kvalitet än andra. Sådana påståenden behöver förklaras för att de inte ska vilseleda konsumenten. Här kan du läsa mer om vad som gäller.

Ursprungsmärkning är bara obligatoriskt för ett fåtal livsmedel. Det krävs i de flesta fall bara om konsumenten kan bli vilseledd när uppgiften saknas. Här hittar du flera exempel på när ursprung behöver anges.

På den här sidan hittar du exempel på livsmedelsinformation som kan vara vilseledande när den beskriver något annat än vad som är typiskt för livsmedlet. Du får även veta hur informationen ska vara för att inte riskera att vilseleda konsumenten.